Någonstans i mellanstadiet började ivern över att lära sig saker i skolan att avta för mig, och jag började undra “varför ska jag kunna detta?”. Ett sådant område var geografi. Alla Afrikas länder? Varför då?
Nu har jag nästan lärt mig namnen på alla världens länder genom att spela Can you name the Countries of the World (185 av 195 som bäst hittills), och lagt märke till en intressant effekt.
När man vet var Guinea-Bissau ligger, eller vilka länder som gränsar till Sudan, eller vilket av de asiatiska -stan-länderna som är störst, så får man ett sammanhang som gör att det blir lättare att ta till sig nyheter därifrån. Guinea-Bissaus president blev nyligen mördad. När jag läste det visste jag knappt om landet låg i Asien eller i Afrika. Någonting hemskt har hänt… någonstans. Det sade mig inte så mycket. Nu vet jag att det ligger nästan så långt västerut som möjligt i Afrika, och får av någon anledning lättare att ta till mig mer om landet.
Jag fick samma känsla av att se Hans Rosling gestikulera om statistik och folkhälsa på TED, och sedan leka med verktyget som Gapminder tog fram och som Google sedermera köpte. Jag fick veta en massa saker om olika länder, och plötsligt var det lättare att ta till mig mer om de länderna, och lyssna på nyheter om vad som händer där. Med en liten aning om hur ekonomisk och social utveckling sett ut under de senaste decennierna i olika regioner får jag ett sammanhang för nyheter från Sydostasien eller Afrika söder om Sahara.
Vad jag försöker säga är det här: kunskap föder mer kunskap.
Världens länder
Någonstans i mellanstadiet började ivern över att lära sig saker i skolan att avta för mig, och jag började undra “varför ska jag kunna detta?”. Ett sådant område var geografi. Alla Afrikas länder? Varför då?
Nu har jag nästan lärt mig namnen på alla världens länder genom att spela Can you name the Countries of the World (185 av 195 som bäst hittills), och lagt märke till en intressant effekt.
När man vet var Guinea-Bissau ligger, eller vilka länder som gränsar till Sudan, eller vilket av de asiatiska -stan-länderna som är störst, så får man ett sammanhang som gör att det blir lättare att ta till sig nyheter därifrån. Guinea-Bissaus president blev nyligen mördad. När jag läste det visste jag knappt om landet låg i Asien eller i Afrika. Någonting hemskt har hänt… någonstans. Det sade mig inte så mycket. Nu vet jag att det ligger nästan så långt västerut som möjligt i Afrika, och får av någon anledning lättare att ta till mig mer om landet.
Jag fick samma känsla av att se Hans Rosling gestikulera om statistik och folkhälsa på TED, och sedan leka med verktyget som Gapminder tog fram och som Google sedermera köpte. Jag fick veta en massa saker om olika länder, och plötsligt var det lättare att ta till mig mer om de länderna, och lyssna på nyheter om vad som händer där. Med en liten aning om hur ekonomisk och social utveckling sett ut under de senaste decennierna i olika regioner får jag ett sammanhang för nyheter från Sydostasien eller Afrika söder om Sahara.
Vad jag försöker säga är det här: kunskap föder mer kunskap.